Fölsters framgångsmodell för företaget

Stefan Fölster har åter fått utrymme på DN:s debattsida[i] för att propagera Svenskt Näringslivs reformkrav. Även denna gång är ursäkten för artiklen en undersökning som Svenskt Näringsliv köpt från SCB[ii] – vilken dock inte kommer att publiceras förrän efter lanseringen på debattsidan.

Det missförhållande som Fölsters och hans arbetsgivare enligt artikeln vill undanröja är att ”Många frustrerade arbetsgivare hittar i dag inte tillräckligt med erfaren personal.”

Fölster lyckas dock inte belägga att detta problem skulle existera, inte heller hur många frustrerade arbetsgivare det i så fall skulle röra sig om, inte vilket arbetsutbud i timmar eller personer som skulle saknas, inte vilken omfattning eller typ av erfarenhet som skulle krävas och faktiskt inte heller att detta skulle vara anledningen till att de många arbetsgivarna är frustrerade.

Möjligen kan man säga att Fölster inledningsvis i artikeln framstår som mera vederhäftig, då han skriver om ”stora luckor i utbudet av erfaren arbetskraft om tio till femton år.” Det påståendet är i alla fall inte lika enkelt att avfärda genom en koll av de aktuella utannonserade lediga platserna.

Den nya reform som föreslås är att: ”Yrkeshögskolan kunna expanderas betydligt.”

Dessutom hävdas att ”Ingångslönerna i dessa länder (vissa av dem som har lägre ungdomsarbetslöshet) är ofta något lägre än i Sverige”, att särskillt får ” lärlingar  eller trainees (i Österrike och Tyskland) en lägre ingångslön i kombination med en utbildning på köpet.”

Det förekommer också enligt artiklen – fast inte i samma länder utan i Danmark och Nederländerna, att ”Anställningsskyddet för fast anställda är mer flexibelt än i Sverige”

När det gäller Arbetsförmedlingens verksamhet framförs förslaget att ”vässa” denna genom ”att i högre grad utsätta den för konkurrens, samtidigt som den blir mindre detaljreglerad.” Där är det i stället så att ”Australien har förbättrat effektiviteten väsentligt med den mest långtgående konkurrensutsättningen.”

Dessutom hävdar Fölster utifrån de uppgifter som eventuellt framkommer i den ännu inte publicerade undersökningen att ”I Sverige lanseras nu förslag på löpande band som går åt fel håll. Flera partier vill höja a-kassan trots att forskningen entydigt slår fast att det ökar arbetslösheten. Oppositionen vill dessutom kraftigt höja arbetsgivaravgiften för unga, sockrat med riktade insatser enbart till marginalgrupper.”

Av det som Fölster nämner om själva orsaken till lanseringen på DN-debatt, undersökningen som köpts från SCB, framgår det att denna visar att ” 320.000 ungdomar, eller 26 procent av alla i åldern 15–24, inte är fullt ut aktiva i jobb eller utbildning.”

Detta framgår i huvudsak redan i SCB:s ordinarie Arbetskraftsundersökningar[iii]:

Det Svenskt Näringliv har köpt från SCB genom ”en särskild analys av Arbetskraftsundersökningarna för att ta reda på hur många ungdomar som varken studerar eller heltidsarbetar och därmed inte är fullt aktiva med att utveckla sin kompetens.” är av allt att döma sifferuppgifter som inte skiljer sig nämnvärt från Sveriges ordinarie offentliga statistik på området. Speciellt i fall man förutom arbetslösa i de aktuella årskullarna även räknar in kategorin ”Ej i Arbetskraften som velat och kunnat arbeta under ref.veckan” på 61,8 tusen[iv]

Svenskt Näringslivs och Fölsters undersökning framstår därmed som måttligt befogad – till och med måttligt seriös. Kanske kan det uppfattas som en framgång rent företagsekonomiskt för Svenskt Näringslivs och Fölsters del. För DN-debatt honorerar publicerade artiklar. I stället för att som resten av tidningen ta betalt per spaltmilimeter för annonsutrymmet.

Allvarligare än att redaktionen på DN-debatt inte verkar uppfatta geschäftet i att Svenskt Näringsliv/Fölster byter annonskostnaden mot kostnaden för en extra körning av SCB:s redan insamlade data är dock att redaktionen genom detta också släpper igenom grodor som att ”en stor andel unga människor inte ägnar sin tid åt att bygga relevant arbetslivserfarenhet.” och att de ”ungdomar som varken studerar eller heltidsarbetar (och) därmed inte är fullt aktiva med att utveckla sin kompetens.”

Att anklaga offren för de skador som arbetslösheten åsamkar dem borde inte vara comme il faut på DN:s debattsida. Speciellt inte när eländet drabbar sådana innevånare i Sverige som faktiskt inte ingår bland dem som Statsministern påstod att de har ”låg arbetslöshet”[v].