Vartåt går världsekonomin?

Att försöka svara på rubrikens fråga kan verka dåraktigt. Vem utom en dåre – eller ett så kallat snille skulle våga sig på att försöka?
Det blir knappast mindre svårsmält för att man säger att man begränsar sig till den del av världen som kallas Triaden, dvs. Europa, USA och Japan. Eller att tidsperspektivet är från ungefär 1870 till idag (nåja, 2017-18).
Det finns dock genvägar att gå. För det första genom att hoppa över det där med pengar och valutor och i stället begränsa sig till vad vi proletärer måste sätta in i den kapitalistiska ekonomin; arbete. Detta kan mätas som timmar per arbetande person. Och summeras per dag, vecka, månad eller år. Sådana personer som utför något för sitt uppehälle kallas i statistiken sysselsatta eller ekonomiskt aktiva. I denna historiska översikts början i slutet av 1800-talet är de flesta bönder. Medan det i slutet nästan bara är lönearbetare. Samt medelklass och direktörer som inte är helt enkla att utskilja och därför måste räknas med. De allra flesta som utför något för sitt uppehälle är dock proletärer.
För det andra går det rätt lätt att hitta uppgifter på vad mänskligheten – proletärerna plus alla de övriga – får ut av denna ekonomi. Det vill säga i fall man även räknar detta i arbetstimmar, fast då som under året – inom det aktuella landet – utförda arbetstimmar som har krävts för att framställa de varor och tjänster som i genomsnitt konsumerats per person i befolkningen. Det blir ett mått som närmast kan jämföras med BNP/Capita. Fast utan omvägen via pengar och penningvärdets växlingar och valutornas skiftande värde.
Tack vare den ekonomiskt forskningens framgångar med att göra upp historiska nationalräkenskaper, och tack vare att även arbetstider och antalet sysselsatta på senare år ingår i dessa finns det data färdiga. Dessutom finns det i de aktuella länderna nästan alltid befolkningsstatistik som sträcker sig tillbaka till mitten av 1800-talet.
Sifferuppgifterna är inte fullständiga vare sig i början eller slutet och det finns många tvivelaktigheter däremellan i samband med kriser, krig och revolutioner. Men jag försöker att redovisa källor och bearbetning av dessa så att läsaren själv kan avgöra vad som verkar trovärdigt. Att resultatet redovisas som arbetade timmar per år och sysselsatt respektive per år och person i befolkningen gör att data från olika länder på ett ganska enkelt sätt både kan jämföras och summeras.

Första testet: OECD modellen

För att börja från slutet av historien: Först kommer här en redovisning av samtliga OECD-länder byggd på OECD:s egen offentliggjorda statistik. De tidigaste sammanhängande uppgifterna därifrån bestås av Frankrike som inleder sin redovisning av totalt antal arbetade timmar i genomsnitt per sysselsatt 1955. Sedan kommer land efter land in med det sista tillägget (Sydkorea) 2008. Redovisning av alla data som går att sammanställa sammanhängande serier med ger ändå alldeles för mycket information på en gång:

Det som är möjligt är att utskilja är några utliggare. Överst börjar Chile (ljusblå linje) där OECD redovisar data från och med 1986. Chile hade då  extremt många arbetstimmar per år för dem som hade arbete. Detta minskade dock kontinuerligt och 2018 ligger Chile någonstans mitt i klungan.
Längst till vänster har Spanien (mörkblå linje) en vändpunkt 1985, då den tidigare utvecklingen i riktning mot samtidigt både kortare arbetstid och minskade levnadsomkostnader avbröts.
Längst ut till höger i diagrammet ligger Sydkorea (mellanblå linje). Deras data börjar först 2008 men fortfarande i slutet av linjen 2018 ligger de över de flesta andra i årsarbetstid. Samtidigt ligger Sydkorea extremt långt ut när det gäller levnadsomkostnader räknat som (under ett år förbrukade varor och tjänster innehållande ett visst antal inom landet utförda) arbetstimmar per innevånare.
Längst ner med den kortaste årsarbetstiden hittar vi Tyskland. Och till vänster om Tyskland, med något fler arbetstimmar per år för de sysselsatta men i stället mycket lägre levnadsomkostnader, Holland.
Nästa steg kunde vara att försöka sortera länderna i grupper som kan studeras separat. Till exempel en uppdelning i fyra delar, övre nedre och till höger och till vänster. Men i stället börjar jag med att summera för att se hur OECD-gruppen som helhet utvecklas.

Nästa avsnitt heter Vart går OECD totalt räknat

Ordförklaring: Triaden är den beskrivning av dagens imperialism som bland andra Samir Amin använde. Se tex. https://monthlyreview.org/2015/07/01/contemporary-imperialism/ På svenska finns en intervju med Samir Amin där han tar upp begreppet http://www.globalpublications.org/wp-content/uploads/2014/09/2013.4.pdf